Anna

Snäckan

När min pojke var 5 år var vi på Mallorca. En morgon skulle jag springa utefter
havsstranden men Anders ville inte följa med efter 25 meter blev han trött.

Han stannade men jag sprang vidare. När jag vände, såg jag honom som en liten
prick som satt och väntade på mig. När jag kom närmare såg jag att han gjorde
någonting.

När jag kom helt nära, såg jag vad. Han satt nere vid strandkanten och
kastade snäckor i havet. Under natten hade havet spolat upp mängder av snäckor.

Han räddade dem tillbaka till livet. Jag tyckte det var fint gjort och sa det också.
Men…det var hundra snäckor på en meter och stranden var en mil.
Jag ville fåhonom att förstå det meningslösa:

– Det är fint, men vad tror du det spelar för roll om du kastar tillbaka en snäcka ellertvå?
Först tittade han bara på mig. Han hade en snäcka i handen.
Sakta sträckte han uppden mot mig och sa:

– För den här, för den här spelar det roll!

Alla är vi olika, det gäller att försöka skilja på grupp och individ :)

( uppdateringen är inte på topp, men lovar har ett inlägg på gång det kommer imorgon )

สด, รัก, หัวเราะ / Anna